Klimatseminarium den 23 september 2015
Egil Boräng

Veteranföreningens ordförande Björn Grip kunde hälsa 15 veteraner välkomna till klimatseminariet som ägde rum i Folkbildningsrådets lokaler i Stockholm.

Förste talare var Oliver Tovatt, som arbetar som politisk sekreterare åt Karin Svensson Smith. Han hade studerat ett stort forskningsprojekt i Singapore och berättade om hur landet, som till stor del är urbaniserat, möter klimatförändringarna med hjälp av en blågrön infrastruktur.

Det pågår en global urbaniseringstrend. År 2050 räknar man med att 2/3 av jordens befolkning kommer att bo i städer. Detta innebär stora utmaningar och en överhängande risk att det blågröna landskapet elimineras när de naturliga miljöerna minskar och “soft scapes” övergår till “hard scapes”. Grönytorna försvinner och de hårdgjorda ytorna skapar sårbarhet eftersom de inte som de gröna ytorna kan ta upp vattnet, vilket leder till översvämningar. Det hände t ex i Köpenhamn 2011. På två timmar kom det 150 mm regn och det orsakade skador för 6 miljarder. Genom klimatförändringen kan vi förvänta att två extremer kommer att öka, å ena sidan skyfall, å den andra torka.

Singapore var 1850 omgivet av regnskog. Den avverkades för att bereda plats för jordbruksmark som sedan till stor del omvandlades till stadsbebyggelse. Detta skapade en ohållbar situation som har krävt drastiska åtgärder. Dessa insatser har gjort att grönytorna nu har ökat och målet är att man ska bli självförsörjande på vatten. Det faller 2500 mm regn per år i Singapore och vattnet tas nu om hand i ett enormt kanalsystem. Nu diskuterar man att förbättra kanalerna och göra dem trevligare och även att rena vattnet. Man vill bygga “park connectors” - gröna korridorer i den urbana miljön.

Ambitionen är att hantera vattnet lokalt och hålla det kvar där det faller, t ex genom gröna tak dvs. växter på taken som absorberar vatten och hjälper till att minska den vattenmängd som går ut i kanalerna. De gröna ytorna har förmåga att absorbera vatten - man vill bromsa upp utflödet. Vattnet renas och blir en del av kretsloppet. Man har t. ex. gjort om en yta, som inte gick att använda, till en rekreationsplats.

Det finns ett extremt stort teknikintresse i landet och det är naturligtvis  en dröm för en ingenjör, att skapa en naturlig känsla av kretslopp. En stor fördel i Singapore är att det är ett mycket bra odlingsklimat, allt växer. Men det finns exempel också i Europa på att man bygger för att ta hand om regnvattnet, t ex Berlin och Köpenhamn.

Vi fick ytterligare några glimtar från miljöarbetet i Singapore. Landet har världens högsta bilskatter och man höjde trängselskatten till dess att trafiken minskade. Det är världens dyraste stad att leva i. Singapore släpper ut mindre växthusgaser än Sverige trots dubbla reallöner, men det är stora inkomstklyftor. Det finns dock ett program för att minska ojämlikheten genom billig mat och subventionerade hyror. Landet har många högutbildade och är i stort sett korruptionsfritt. Näringslivet bygger på landets strategiska läge och det finns ingen egen matproduktion.

Efter denna mycket intressanta skildring av Singapore var det avbrott för lunch. När vi kom tillbaka var det Karin Svensson Smith, miljöpartist och ordförande i riksdagens trafikutskott, som gav sin syn på hur vad som krävs för en hållbar utveckling.

När oljeimporten ökade på 1950-talet var det en stor del som nyttjades till uppvärmning, men snart blev det allt mer som användes till transporter. Det var en frihet att ha bil. Den första minskningen i ökningen av oljeimporten kom på 1970-talet, då OPEC-länderna höjde oljepriset. Oljepannorna började man ganska snart att fasa ut. År 1983 var andelen fossil energi för bostäder 36 % och 2010 endast 3 % . Olja till bostäder är alltså inte längre något problem. Men i industrin finns fortfarande ett relativt stort oljebehov även om det minskat.

Det stora problemet är transporterna. 90 % av våra transporter drivs med fossila bränslen och volymerna på vägarna ökar. Drygt 3/4 av all oljeimport går till transporter. In- och utrikes transporter svarar för 40 % av Sveriges klimatpåverkan.

Om tågtrafiken blir bättre kommer folk att åka mera på järnvägen, men planerna är att bygga ut vägsystemet, vilket gör det svårare att nå klimatmålen. Men dessvärre tar man intäkter från trängselskatterna och använder till åtgärder som kommer att öka vägtrafiken. Vi har möjlighet att vända skutan vilket är nödvändigt. Den nuvarande utvecklingen är ohållbar.

Miljömålsutredningen anger 16 miljökvalitetsmål. Minskar klimatpåverkan från transporterna så klarar man många av de andra miljömålen. Det är bensin och diesel som dominerar inom transportsektorn. Ett problem är att det inte finns något drivmedel som är lika energitätt som fossil energi. Och det är svårt att hitta alternativa bränslen. Man måste gallra bland bränslena. Det finns för många olika alternativ.

Men viktigast är att förbättra kollektivtrafiken. Om dess andel av transporterna fördubblas i relation till bilåkande kan persontrafikens koldioxidutsläpp minska med minst 24 %. En väl fungerande kollektivtrafik kan bidra till städers attraktivitet, medan biltrafik minskar den. 75 resenärer i en buss tar betydligt mindre plats än lika många bilister.

Man talar om kapacitetsstarka och energisnåla färdmedel. De färdmedel som är mest kapacitetsstarka, dvs. som har potential att transportera flest människor på en liten yta är ofta de som är mest energisnåla och har minst klimat- och miljöpåverkan. Mest kapacitetsstarka är gång, cykel och kollektivtrafikfordon med hög beläggning.

En idé för att förbättra möjligheterna för cyklister att komma fram snabbt och säkert är “Super Cycle High Ways”. Sådana ger samma förutsättningar för cyklister som för bilar på en motorväg dvs. en sammanhängande struktur utan hinder och utan fotgängare. Ska cykeln ersätta bilen för pendling måste man kunna cykla fort. Man skulle t. ex. kunna bygga en sådan mellan Malmö och Lund.

Ett sätt att förändra människors resevanor är ekonomiska styrmedel. Ett sådant exempel är koldioxidskatt. Andra är kilometerskatt, trängselskatt och parkeringsavgifter, fordonsskatt och registreringsskatt, flygskatt (flyget täcker inte sina utsläppskostnader), subventioner och investeringar.

Folk har olika förutsättningar att lämna bilen. På landsbygden är det inte lika lätt som i städer med utbyggd kollektivtrafik. Men eftersom det bor många fler människor i städerna, så betyder de mera. Och det går heller inte att bevisa att levnadskostnaderna är högre på landsbygden.

Utöver ekonomiska styrmedel kan man också använda juridiska. Man kan införa en pumplag med kvotplikt, som innebär att man måste blanda in en viss del miljöbränsle i alla drivmedel som säljs. Det går också att besluta om restriktioner vad gäller vikt och längd för lastbilar. Ett annat sätt är att införa miljözoner i de lokala trafikföreskrifterna. Noterbart är att i USA fraktas flera gånger så mycket last per innevånare på järnväg jämfört med Sverige.

En annan dellösning på transportproblemen kan vara höghastighetståg som funnits ganska länge i Japan. Arbete pågår för planering av höghastighetståg mellan Sveriges största städer. Våra vanliga stambanor är fullbelagda. På 1960-talet började man i Japan att bygga på pelare av betong. Detta går bra att förena med biologiskt mångfald. Det kräver mindre mark, skyfall hindrar inte tågen och man kan bygga spår in i städerna utan stora olägenheter.

Klimatförändringarna medför ökade risker för extremt väder. Vi måste minska riskerna för katastrofala följder av de oväder som man vet kommer. I Malmö regnade det våldsamt i december 2013, och det var bara 15 cm från att Citytunneln blev översvämmad. Skanör hade i januari 2007 en vattennivå i havet som var en meter över medelnivån.

De hårdgjorda ytorna i våra städer gör att vattnet inte kan sjunka undan som i naturen. Det är viktigt att skapa en långsiktigt hållbar dagvattenhantering i städerna. När man bygger nytt ska man förstås undvika att bygga i områden som kommer att översvämmas. Man måste skapa vattenvägar och lämna plats för icke-hårdgjorda ytor mellan husen och se till att vattenflödet från nybyggda områden inte översvämmar bebyggelse som ligger nedströms. I befintlig bebyggelse ska man hårdgöra marken så lite som möjligt och även öppna upp hårdgjorda ytor. Viktigt är att skapa vattenvägar och gröna korridorer. Man kan t.ex. göra svackdiken mellan trottoar och gata. Växjö ligger långt framme med klimatanpassning jämfört med andra städer i Sverige.

Sammanfattningsvis konstaterade föreläsaren att Sverige inte har någon nationell klimatanpassningsstrategi och att få svenska kommuner har en klimatanpassningsplan. Frankrike har en lagstiftning som kräver att alla större städer har en integrerad plan för minskad klimatpåverkan. Tre av fyra danska kommuner har fastställda klimatanpassningsplaner.

Hur är det då med Sverige vad gäller utsläpp av växthusgaser? Vi är bäst i klassen bland i-länderna på grund av goda naturgivna förutsättningar, skog och vatten, recycling, fjärrvärme och kärnkraft. Men fortfarande är vi i mycket hög grad beroende av fossila bränslen.

Vad krävs då för att det ska ske en förändring? Efter 200 år av en ökad volym fossilbränslen ska vi under 80 år avvänjas. Uppgiften är att ta oss bort från “klassisk” fossilbaserad produktivitetshöjning och tillväxt. Det ortodoxa ropet på “tillväxt”, utan några villkor för denna, är som att hälla bensin på elden. Istället gäller det att argumentera för omvandling eller, gärna, med tillväxt “inom vad planetens gränser tillåter”, dvs. grön tillväxt.

Slutligen konstaterade Karin att valet inte står mellan byte till förnybara drivmedel, energieffektivare transporter, klimatklok samhällsplanering eller en ändrad livsstil. För att nå målet om en fossilfri trafik till 2030 måste alla dessa fyra aspekter vara med. Klimatomställningen av transportsektorn har en potential att få positiva konsekvenser för miljömålen, jämställdheten, hälsan, handelsbalansen och statsfinanserna. Det enda som saknas är politiskt kurage.

Dagens sista föreläsare var Jens Holm, riksdagsledamot från Vänsterpartiet (V). Han konstaterade att de rika länderna svarar för 77 % av utsläppen av växthusgaser. USA släpper ut 20 ton koldioxid per capita, Bangladesh 0,2 ton. Sveriges utsläpp är 6 ton, men om man räknar med import och resor handlar det om 10 ton. Kina producerar mycket av det vi köper.

I-länderna hänvisar gärna till de stora utsläppen i Kina, men det är världens största land och därifrån hämtar vi många av våra industrivaror.

Rättvisa och jämlika samhällen har lättare att hantera klimatfrågor. Om allt ska vila på det egna valet blir det inte så mycket gjort. Hela samhället måste byggas om. Höginkomsttagare belastar klimatet mera än låginkomsttagare. Mistra, en forskningsfond, har finansierat ett projekt där man studerat hur människor levde i olika stadsdelar i Göteborg. Det är mera bilåkning i rika områden. Offentlig sektor är mera sparsamma med utsläpp än privat sektor.

Privat konsumtion ger fyra gånger så stora utsläpp som den offentliga konsumtionen och konsumtionsrelaterade utsläpp har ökat de senaste 20 åren. Begreppet tillväxt är inte bra - bättre är att tala om utveckling. Flygresor och livsmedel, särskilt kött, bör beskattas mera. Bilen - biffen - bostaden är tre nyckelord när det gäller förbättra vår miljö.

Bilen

Vi måste minska biltrafiken, t.ex. genom trängselavgifter som investeras i kollektivtrafik. Investeringar i kollektivtrafik är en av de skatter som är mest progressiv. Kvinnor och låginkomsttagare är de grupper som åker mest kollektivt. New Delhi har byggt upp ett helt nytt tunnelbanenät på 10 år. Vi ska bygga ut kollektivtrafik och öka möjligheterna att använda cykel. Men detta kräver investeringar.

Biffen

Livsmedel har blivit billigare. Mycket kött innebär många djur och därmed ökade utsläpp av växthusgaser. Stora arealer går åt till att producera spannmål till djur. Det sker också en stor import av t. ex. sojabönor. Vi måste minska köttkonsumtionen. Det är bra både för klimatet, folkhälsan och den globala rättvisan.

Bostaden

Bostäder och lokaler drar 40 % av Sveriges energiproduktion. Den siffran går att få ner, men då måste det finnas krav på lägre energianvändning för att få lov att bygga. En satsning på solceller är viktig. Bostäderna är även en rättvisefråga. Miljonprogrammets hus behöver renoveras liksom skolor och andra gemensamma lokaler. Även där är energibesparingen viktig. Lampor som släcks när ingen är i lokalen är ett exempel.