Moderskolor och kamratförbund     

Gösta Vestlund

(Folkhögskoleveteranen 2019 nr 2)

I ett tidigare nummer av Veterantidningen har jag berättat om vad en vinterkurs på Sigtuna folkhögskola betydde för mig och säkert också för de flesta av mina kurskamrater. Lärarnas inställning skapade en stimulerande tillit mellan lärare och elever liksom mellan oss elever. Vi fick en positiv inställning till studier och en ökad tilltro till vår egen framtid. Det var betydande och livsavgörande insatser för många av oss.

Samtidigt förstod vi så småningom att skolan också hade en annan effekt. Då och då, särskilt till veckoslut, kom någon eller några före detta elever på besök. Det var lätt att se deras leenden när de mötte sina lärare och de kursdeltagare, som de redan kände. En del deltog i lektionerna och de livliga samtalen medan andra fördjupade sig i det stora biblioteket. Hit kom ungdomar från Stockholms arbetarkvarter, från bondgårdar och en och annan från intellektuella kretsar i huvudstaden och Uppsala. Alla, så vitt jag förstår, för att på nytt få uppleva den syn och stämning som de längtade till. Detta underlättades av att de kunde disponera och övernatta i ”Pojkarnas” eller ”Flickornas”, stugor som skolan ställt i ordning. Till vintermötet kom ett stort antal före detta elever för att ta del av välkomstord av rektor, föreläsningar av lärare och en avslutande högtidlig bankett.

Sedan kunde jag i många år delta i den elevsammanslutning i Stockholm med namnet ”Sigtunaringen” och en mindre i Uppsala med samma namn. Dessa ringar anordnade föreläsningar, uppläsningar, diskussioner och sång-stunder, vilka besöktes av ett stort antal före detta elever men ibland också av andra intresserade. Det bildades också små ”ringar” till exempel i Västergötland, små folkbildningsrörelser med egen ledning och organisation, men med nära anknytning till moderskolan.

Senare skulle jag få information om liknande verksamheter på Brunnsvik, Marieborg och Västerhaninge. Själv deltog jag som rektor aktivt bland annat i ”Tollareskolans vänner”, som restaurerande ett gammalt hus samt ordnade Valborgsmässofirande och loppmarknader.

Liknande engagemang från ”gamla” elever har tydligen spelat och spelar kanske fortfarande en stor roll i folkhögskolor runt om i landet. Det skulle vara intressant att få veta mer om dessa ”extra” aktiviteter. Hur började och utvecklades de? Hur formades och påverkades moderskolan av sina elevsammanslutningar?

Många veteraner kan säkert berätta om gångna tider och nu aktiva ge bilder av dessa intressanta kontaktformer, som i många fall kallats elevförbund eller kamratförbund och som hade en annan roll än Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF). Kanske kunde Veterantidningen och Folkhögskolan ge plats åt sådana berättelser och det vore roligt om någon forskare kunde ta sig an uppgiften att studera detta spontana inslag i folkhögskolans historia.