Folkhögskolan och framtiden
- med eller utan rörelse

Urban Lundin, Tore Mellberg

Under ovanstående rubrik samlades den 3 februari 18 veteraner i Folkbildningsrådets lokaler. Intresset var högt och diskussionen livlig, så livlig att föredragshållaren stundtals hade svårt att hålla tillbaka deltagarnas entusiasm.

Gerhard Holmgren, RIO:s chef, var vår guide och ciceron. Gerhard gick fritidsledautbildning på Lidingö på 70-talet. Det var en skolning i demokrati. Deltagarna var delaktiga i planering och genomförande. De bokade föreläsare, hjälpte till att göra scheman. Deltagarna bar, tillsammans med lärarna, hela kursen. På den tiden var Freire den stora inspirationskällan när det gällde det pedagogiska. Också långt tidigare fanns förstås en stark respekt för lärarna, men det fanns därutöver möjlighet till ett informellt samtal med läraren, och det fanns plats för aktiviteter utanför skoltid. Mats Trondman hävdar att man som lärare måste ha ett relationskapital för att vara framgångsrik. Just det, menar Gerhard, är en essens inom folkhögskolan.

Vem har ägarskap och makt över folkhögskolan? Medlemsstrukturen i RIO speglar ett samhälle från 40-talet, medan verksamheten idag speglar det moderna Sverige. Men ska verksamheten fungera som en arbetslöshetsregulator åt staten? K-anslaget ledde till att flera dagfolkhögskolor startade. Detta var i många avseenden ifrågasatt. Och kan man verkligen åstadkomma en fullvärdig utbildning utan internat?

Hur utveckla folkhögskolans allmänna kurs? De blir alltmer lika gymnasieskolor, kanske beroende på att allt fler gymnasielärare anställs.

Här fann Gerhard för gott att släppa lös deltagarna, där de gav sin syn på i första hand externatskolor och betydelsen av goda relationer. Här ett axplock av synpunkter:

• Redan på 40-talet på Brunnsvik lade man bort titlarna med deltagarna.
• Karin Mannheimers Lära för livet beskriver den konflikt som uppstår med den ”klassiska” pedagogiken pga. att ungdomars uttryckssätt förändras med ifrågasättande av auktoriteter.
• Folkhögskolan har i perioder suttit fast i sina traditioner.
• Man började redan på 60-talet med delegering till kursdeltagarna.
• Vi behöver naturvetenskaplig allmänbildning(!) för att motverka allt fler flummiga inslag i undervisningen.
• Vidga diskussionen om pedagogik till att handla om demokrati.
• Relationer ska inte handla om att vi blir terapeuter.
• Man måste tycka om deltagarna för att fungera som en bra lärare
• Vi har ett ansvar för att hålla fast vid en linje, som betonar upplysning och kunskap som motvikt till relativisering
• Det viktiga med folkhögskola är inte om deltagaren är högerman eller vänsterman, utan att han blir en bildad högerman eller en bildad vänsterman
• Man har lyckats skapa gemenskap även på externaten. Vi har andra pedagogiska utmaningar idag.
• Internat kan bli ett lyft, men dåligt skötta internat kan bli ett sänke.
• Relation och bildning! Upplysningsidéerna är grunden. Vi måste slåss mot relativism.
• Kraftsamling mot PISA-köret!

Gerhard gick sedan in på folkhögskolans identitet. Vi har idag 154 folkhögskolor. Tre nya, två religiösa och Holma. En judisk folkhögskola tillkommer förmodligen. Intressant är att notera att Sjöviks folkhögskola (baptisterna) stod fadder för Kista fhsk (muslimsk).

Folkhögskola är en egen utbildningsform, en karaktär som formats under de senaste decennierna. Detta har mycket att göra med frihetsreformerna inom skolans värld. Den speglar en marknadslogik. Offentliga verksamheter har blivit marknadsorienterade. System och strukturer förändras. I det sammanhanget, vad är folkhögskolans konkurrensfördel? Gerhard tittade t.ex. på hur folkhögskolorna presenterade sig. De flesta säger: Du får det här. En del säger: Vi har en annorlunda pedagogik. Folkhögskolan ska inte bara vara en andra chans, den ska vara en annan chans.

Folkhögskolan borde få legal rätt att rekrytera enstaka deltagare under 18 år, utan att behöva söka kommunernas stöd.

Bland annat beroende på flyktingströmmen har myndigheter börjat se att folkhögskolan kan/borde vara en plattform för demokratiskolning. Obligatoriet motsätter sig att folkhögskolan får tillträde till KOMVUX arenor. Hur ska vi vinna den striden?

Den nya marknadslogiken har inneburit en stor administrativ förändring när det gäller styrning och kontroll av folkbildningen. FBR är nu enbart i myndighets ställe*. De verksamheter där rådet varit i medlemmarnas ställe, har tagits över av FSO- folkhögskolornas serviceorganisation (se särskild artikel i detta nummer).
Folkhögskolan har en politisk högkonjunktur just nu. Men ekonomiskt är det tvärtom. På 30 år har statsbidraget ökat med 36 %, men enbart lärarlönerna har under samma tid ökat med 46 %. Kärnverksamheterna, det som gjort folkhögskolan politiskt populär, har under lång tid gått med underskott. Landstingsbidragen har ökat endast marginellt, men landstingens huvudmannabidrag har ökat, vilket lett till stora spänningar. Rörelseskolorna hänvisar till likabehandlingsprincipen. Landstingen kan inte låta de egna folkhögskolorna få mer i bidrag än de andra. Ett annat problem är momskompensationen. Vi måste få en lösning på samfinansieringsmodellen.

Det nya statsbidragssystemet
I samband med seminariet den 3 februari gick Benton Wolgers och Lars Tengberg igenom förändringar i statsbidragssystemet. Här är ett axplock av de förändringsförslag som är ute på remiss:Det ska finnas en fysisk plats, där rektor och lärare finns samt där verksamheten bedrivs

• Lärartäthet som är lägst 1,8 lärartjänster per 1000 deltagarveckor
• Man ska ha system för kompetensutveckling av personalen
• Kortkursbidraget är 90 % av huvudbidraget
• Det ska finnas organiserade former för studerandeinflytande
• Varje allmän kurs och profilkurs har minst en huvudansvarig lärare som är anställd vid anordnande folkhögskola
• Den verksamhet som rapporteras som underlag för statsbidrag får högst uppgå till 125 % av ingångsvärdet
• Högst 15 % av allmän kurs eller profilkurser är praktik eller arbetsplatsförlagda studier
• Distanskurser ska ha möten vid folkhögskolans fysiska plats
• Statsbidraget fördelas i form av:
• Organisationsbidrag     6 %
• Verksamhetsbidrag 80 %
• Stöd till korttidsutbildade 4 %
• Tillgänglighetsbidrag 8 %
• Språkligt stöd 2 %

Läs mer på Folkbildningsrådets hemsida:
www.folkbildningsradet.se