Seniorträff på Fristads folkhögskola
Per Olof Öhrn

”Nu är tiden inne för att skriva Folkhögskoleminnen del 4 och göra det utifrån temat Samtalet”.

Det var Stewe Claeson, som framförde förslaget när han talade till 20 folkhögskoleveteraner i väst på Fristads folkhögskola den 24 april. Det finns många som kan berätta om när samtalet blev ett samtal som ändrade utvecklingen av livet för dem som deltog i det. Stewe hade fått ämnet ”Mina 150 år i svensk folkhögskola”. Det blev många intressanta reflektioner och tankar både bakåt och framåt. Samtalet är en viktig del i Grundtvigs tänkande. Idag förkortas angelägna samtal på folkhögskolorna, när läraren säger ”vi måste hinna med kursen”. Det förhållningssättet finns anledning att vara kritisk mot. Om det inte finns tid till icke styrda samtal inom folkhögskolan, då är skolformen inne på en sidoväg.

”Det bästa året i mitt liv”. Många, många, har sagt så, när de minns tillbaka på sin tid på en folkhögskola. Men vad döljer sig i de orden, vad var det egentligen som var så bra? Var det samtalen, som bara blev till? Eller var det något annat som inte går att sätta ord på, men som blev livsavgörande.

Det blev en intressant – för att inte säga viktig – dag igen i väst, där det ideologiska samtalet om folkhögskolan stod i centrum. Dagen började med att Inka Hortsmann, rektor, presenterade Fristads folkhögskola. Innan dagen var slut inbjöd den idoga planeringsgruppen för veteranerna i väst till en ny träff den 16 oktober 2019 på Hjälmareds folkhögskola. Professor Lars Nordström, som suttit i styrelsen för Folkbildningsrådet, medverkar i den samlingen.