Folkhögskolans Veteranförening
Folkhögskoleforum 1/11 2018
Urban Lundin
 
Den 1 november samlades ca 360 personer från hela Folkhögskolesverige i Lärarnas Hus på Stora Essingen i Stockholm till det första Folkhögskoleforumet. Det blev många kära återseenden i korridorvimlet när folk förflyttade sig mellan de olika seminarierna och utställarborden. Veteranföreningen hade ett eget seminarium, som kördes i två omgångar, och också en utställning med tillhörande bokbord. 
 
I nummer 4 2018 av Veteranen speglas några av aktiviteterna, inte på något heltäckande eller systematiskt vis. Det blir några subjektivt valda nedslag här och där.
 
 
Ett bra avgörande
Kent Jonelind
Forum är, som bekant, en domstol eller ett ställe där frågor ska avgöras. I vårt fall gällde det att göra Folkhögskolans Veteranförening mera känd i folkhögskolevärlden. Så när vi hörde att det skulle finnas utrymme för utställningar på Folkhögskoleforum gav vår ordförande Björn Grip mig i uppdrag att planera för en sådan. Lyckligtvis hade vår redaktör Urban Lundin börjat att skissa på en informationsbroschyr. Med den som utgångspunkt tillverkade jag affischer. Det blev sammanlagt ett tiotal i A3-format, som visade föreningens syfte, historia, aktiviteter och vilka informationskanaler vi har med hemsida, Facebook-sida och tidning. Även fanns förteckning med över medlemmarna i den första och i den nuvarande styrelsen.
 
Till försäljning hade vi böckerna Folkhögskolan 150 år och Folkhögskoleminnen med delarna I, II och III. Vi hade
också jubileumsskriften Folkhögskolans Veteranförening 10 år. Dessutom hade redaktören tagit med sig ett axplock av vår tidning Folkhögskoleveteranen. Vår monter var i anslutning till entrén och i stället för att ha skärmar fick vi fylla väggen med affischerna. Det behövdes två bokbord och två stolar för oss funktionärer. I stort sett hela tiden strömmade deltagare förbi våra bord, fångades in i samtal med oss veteraner och fick lära känna föreningen och våra verksamheter. Inte minst de nyare och kanske yngre folkhögskollärarna var intresserade av ”hur det var förr” på deras skola eller inom skolformen i allmänhet. De flesta av oss veteraner har ju själva jobbat på flera skolor och kände till en mängd andra skolor, som vi besökt under vår aktiva tid.
I programmet fanns inlagda pauser och mingeltid, så intensiva samtal och försäljning av våra böcker gav oss fullt upp att göra samt en viss intäkt i föreningskassan. Helt säkert är att många nu känner till vår förening och förhoppningsvis kan bidra till rekrytering av nya föreningsmedlemmar.
P.S!
Som kassör såg jag med glädje också att vi behöver betala deltagaravgiften om 800 kronor för endast en av våra åtta deltagare eftersom sju av oss var medverkande i seminarier eller fungerade som reporter eller utställare. D.S.
 
Vad gör en folkhögskola till en folkhögskola?
Jörgen Håkansson
 
Avslutningen på den mäktiga dagen då historiens första Folkhögskoleforum arrangerades var en programpunkt med ovanstående rubrik. Det blev ett vältaligt samtal kring den unika utbildningsformen folkhögskola med Thomas Nilsson, ordförande Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation (OFI), Gerhard Holmgren, organisationschef
Rörelseskolornas intresseorganisation (RIO) samt Ingela Zetterberg, ordförande Förbundet Folkhögskollärarna.
Samtalsledare var Fredrik Olén, Folkhögskolornas Serviceorganisation (FSO).
Samtalsdeltagarna slog fast att skolformen vänder sig i första hand till vuxna studerande. Varje folkhögskola bestämmer själv över sitt kursutbud och sin profil och är inte bunden till centrala läroplaner. Detta gör det möjligt för de folkrörelser, ideella organisationer och landsting eller regioner som har huvudmannaskapet för skolan att sätta sin prägel på verksamheten. Ingen folkhögskola är någon annan riktigt lik.

Något som i det inre arbetet utmärker folkhögskolan är samtalet och den studerandes aktiva deltagande i studiegruppen. Folkhögskolan kännetecknas vidare av att ha tämligen små och sammanhållna studiegrupper där varje individ betraktas som en resurs och att skolan som helhet söker vara ett särskilt samhälle där alla accepteras
och blir sedda för den han eller hon är. Det fria samtalet och skapande arbetsformer ger förutsättningar för kreativitet och egen utveckling. I detta samhälle kan var och en växa och stärka sin personlighet.
 
De folkhögskolor som har ett internat vill ge deltagarna en social gemenskap för att söka göra folkhögskoletiden till en unik upplevelse. I samtal och diskussioner på fritiden fördjupas de kunskaper som undervisningen ger. Varje folkhögskola söker genom sin verksamhet stärka och utveckla demokratin genom att lyssna och ge medansvar. Den vill bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin
livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen och uppmuntra till intresse för att aktivt delta i
politiskt, fackligt, kulturellt eller annat ideellt arbete. Folkhögskolan vill göra det möjligt för deltagaren att möta
och lära känna nya människor med olika bakgrund, erfarenheter och intressen för att vidga den enskildes perspektiv.

Dagen avslutades med det glada budskapet från arrangörerna att man aktivt vill verka för att
dagens Folkhögskoleform ska följas av flera.
 
 
Vi (och våra efterföljare) kan sträcka på sig
Urban Lundin
Folkhögskolan gör skillnad! Och inte bara för några få, utan för många.
Det kunde vi erfara under Folkhögskoleforum när vi fick ta del av lite statistik.  Det finns skäl att framhålla grundläggande fakta, t.ex. att det finns 155 folkhögskolor (när jag började på 70-talet fanns det 122 stycken) med cirka 32 200 deltagare i långa kurser per termin (40 % i allmän kurs och 60 % i särskilda kurser)
och mer än 76 000 deltagare på korta kurser.
Och inte minst! 234 100 deltagare besökte något av folkhögskolornas kulturprogram.
 
 
Folkhögskolan 150 år i demokratins tjänst
Björn Grip
 
Veteranföreningens eget seminarium var välbesökt, ca 50 personer vid vartdera tillfället. Här följer några korta axplock ur de tre medverkandes föredragningar.

Kerstin Mustel gjorde några nedslag i historien. Hon framhävde folkhögskolans bidrag till demokratiseringen genom:
- tillgänglighet för grupper som annars inte haft möjlighet till studier
- att utgöra mötesplats för samtal om samhället och de möjligheter som öppnat sig för nya grupper av nya            medborgare
- likvärdighet. Folkhögskolans tradition och kultur att möta människor, oavsett roll som studiedeltagare, lärare,
servicepersonal eller rektor
- hjälp till att öka förmågan att uttrycka sina åsikter och argumentera för detta med utgångspunkt från förvärvade
kunskaper
- aktivism. Folkhögskolans tradition att uppmuntra aktivitet och organisering

Lena Hjelm-Wallén tog upp hoten mot demokratin och nämnde som några orsaker tre företeelser i dagens samhälle:
- tendensen att urholka medborgarperspektivet och ersätta detta med kundperspektiv
- tendensen att urholka en relativ jämlikhet och i stället skapa allt större klyftor
- flyktingströmmarna, som skapar flyktinghat och rop på starka ledare
Folkhögskolan har en miljö som stimulerar demokratiskt förhållningssätt och har en kultur som får människor att
växa. Folkhögskolans demokratifostran och uppmuntran av aktivt medborgarskap har varit och är fortfarande en
fyrbåk och en motkraft till antidemokratiska tendenser. Hon avslutade med att prisa folkhögskolans undervisning som stärker individen, ger självförtroende genom bildning, och uppmuntrar dagens aktiva på folkhögskolan att
organisera sig fackligt och politiskt samt stödjer och stimulerar eleverna i samma strävan.
 
Under rubriken Folkhögskolan, demokratin och ekon in i framtiden
höll forskaren Magnus Dahlstedt ett berörande föredrag. Läs om detta här nedan
 
 
#ViMåstePrata
Urban Lundin
 
Kanske de flesta av Veteranens läsare var väl bekanta med #ViMåstePrata. Men för egen del får jag erkänna att jag bara hade en vag uppfattning om den här viktiga företeelsen.
#ViMåstePrata är bildat till försvar för demokratin. De menar att demokratin är i fara. Högerpopulismen vinner mark både i Sverige och internationellt. Hat, hot och intolerans tar mer och mer plats i det offentliga samtalet
och grupper ställs mot grupper. #ViMåstePrata vill skapa möten för gemensamma samtal om det samhälle vi vill leva i.
Bakom initiativet står ett antal engagerade privatpersoner, däribland Hédi Fried, som själv överlevt nazisternas koncentrationsläger, samt studieförbunden – de tio studieförbundens intresseorganisation, Sveriges Folkhögskolor, Folkets Hus & Parker och Riksteatern. Initiativet är partipolitiskt och religiöst obundet och utgår från en värdegrund om alla människors lika värde. Satsningen omfattar bland annat en bok,  föreläsningar och studiecirklar.

I en särskild satsning för att stärka demokratin har regeringen beslutat tillföra 4,4 miljoner kronor till folkbildningen.
- Det är på allvar nu, säger folkbildningsminister Anna Ekström. När demokratiska möten störs, deltagare hotas och lokala förtroendevalda hoppar  av sina uppdrag efter hot mot dem och deras familjer, då måste vi mobilisera den överväldigande majoritet av befolkningen som vill ha ett öppet och demokratiskt samhälle till försvar för demokratin.
Folkbildningsrådets styrelse har beslutat att fördela de 4,4 miljonerna till sju olika projekt för arbetet med att stärka demokratin i Sverige. #ViMåstePrata är ett av dessa projekt. Tack vare stödet kan #ViMåstePrata fortsätta att stärka folkbildningens demokratiarbete under 2019. Det blir åtta regionala konferenser, en stärkt demokratitalarbank, det digitala dialogforumet Sverigepratar och samtalsmaterial kring demokrati.
#ViMåstePrata erbjuder Boken Handbok för demokrater. Den har tagits fram av ett tjugotal författare, bland andra Hédi Fried, Ola Larsmo, Antje Jackelén, Göran Greider, Mohammad Fazlhashemi och Gellert Tamas. Boken kan fungera som studiematerial för de träffar och samtal som
arrangeras runt om i Sverige. Den har sålts i nästan 10 000 exemplar.
Skaffa den du också! Beställ boken av:
sofia.cecioni@nok.se
 
Demokratitalare
Folkhögskolorna och studieförbunden får tillgång till en namnkunnig föreläsarbank som innehåller över 130 demokratitalare. Dessa har anmält sitt intresse för att besöka folkhögskolor och studieförbund och möta deltagare eller inbjuden allmänhet för att samtala och diskutera kring demokratiska värden.
Det finns inga begränsningar för hur många tillfällen en enskild folkhögskola kan anordna #ViMåstePrata-arrangemang. Det går alldeles utmärkt att boka flera demokratitalare vid ett eller flera olika tillfällen. Ju fler dess
bättre!
 
 
Torgny Lindgren är inte ensam
Urban Lundin
Vår fackliga ordförande Ingela Zetterberg har gjort det. Och vår minister, Anna Ekström, har gjort det. Och säkert många, många fler. Gjort vadå? Jo, suttit under bordet och lyssnat när de vuxna samtalat.
 
I ett bejublat anförande på Folkhögskoleforum berättade Anna Ekström om sin egen bildningsresa. Och den började någonstans där, när hon med en kudde under armen smög in under bordet och lade sig tillrätta för att lyssna till när mamma samtalade med sina ”kollegor”, hemmafruarna.
Hon gav exempel på händelser som präglat hennes liv. Roligast var nog när Stefan Löfven ringde och frågade om
hon kunde tänka sig att bli minister. Eftersom det stod ”hemligt nummer” på mobilens skärm, sade hon inte ja
direkt. Det kunde ju vara någon som skojade med henne! Så istället frågade hon om hon kunde få ringa tillbaka.
Men det var Stefan! Och efter det var det inga bekymmer. Hon tackade ja, för som hon sade:
”Det här är inte en tid när man säger nej”.
 
Regeringen har gett medel till en 30 %-ig utbyggnad av folkhögskolan, och Anna var mycket nöjd med det gensvar
folkhögskolan gett. Hon höjde verkligen vår skolform till skyarna.
Jag råkade på Anna när hon precis skulle lämna lokalerna. Då gjorde jag avkall på den journalistiska objektiviteten,
och sade till henne: ”Det är väldigt lätt att älska dig. Och
det gör jag!”
 
Folkhögskolan, demokratin och ekon in i framtiden
Magnus Dahlstedt
Föredrag vid Folkhögskoleforum, Lärarnas hus, Stockholm, 1 november 2018
 
”Allt omkring oss befinner sig, liksom vi själva, i förändring och i rörelse och vi förändrar oss med rörelsen samtidigt som vi förändrar rörelsen. Detta är ett uttryck för vår strävan efter att ta oss själva och vår
värld i besittning.”
Bengt Nerman, Om erfarenheten

Folkhögskolan växte fram med drömmen om att skapa ett annat samhälle – ett samhälle bortom det då rådande. Konventionernas, hierarkiernas, lydnadens och auktoritetstrons sociala ordning. Drömmen var att med bildningen
som medel skapa ett samhälle där inte bara de besuttna har möjlighet att forma framtiden, utan också de
mindre bemedlade människorna.
Denna dröm byggde på demokrati och social rättvisa. Bildningen, det var medlet. Lyssnandet. Dialogen. Ömsesidiga relationer mellan jämlikar. Viljan och modet att sätta sig in i den andres situation, se världen genom den andres ögon.
Folkhögskolan föddes, byggdes, spreds och har så småningom blivit en del av en svensk bildningstradition. Folkhögskolan kom att bli en av de viktiga platser där denna dröm bit för bit har realiserats. Där också de mindre bemedlade människorna på riktigt har fått möjligheter till en ”andra chans”. Att starta om, sadla om, komma på spåret, starta upp eller skala upp, att utstaka bildningens resor och realisera sina drömmar.
Folkhögskolan är en plats, där drömmen om att ett annat samhälle faktiskt är möjlig att skapa, fortfarande lever kvar, traderas som ett eko från det förflutna. Folkhögskolan bär fortfarande dessa drömmar. Traditionernas makt är viktig. Kanske viktigare än på länge. För samhället idag är ett helt annat, tidsandan är inte längre densamma som den en gång varit.

Det är lätt att bli nostalgisk när man tänker över hur saker och ting har blivit som de blivit, hur de varit – och hur de kunde vara. Här tänker jag att vi har ett stort problem. Det är lätt att hamna i ett läge där tankarna om framtiden, det som kunde vara, stannar vid nuet eller – än värre – tar form utifrån fantasier om hur det
varit. I detta politiska dödläge befinner vi oss i just detta nu. Demokratin behöver inte skapas, säger man, den finns ju redan. Än så länge, i alla fall. Men vem vet vad som händer, om de krafter som blickar bakåt i tiden som ett sätt att hitta vägar in i framtiden fortsätter att vinna terräng?
Och vinner terräng det gör de, just därför att andra politiska krafter under allt för lång tid ägnat sig mer åt taktiska överväganden om hur man på bästa sätt kan nå ut i mediebruset än att tänka om framtiden som en plats som inte finns – ett u-topos. Men som kan skapas i nuet, utifrån en vilja att överskrida den rådande sociala ordningen. Såsom vid den tid då folkhögskolan föddes.
 
I brist på visioner om att skapa ett annat samhälle, fortfarande byggt på idén om en levande demokrati, men med ett ombonande, socialt kitt, jämlikhet, så tar rasismens tankevärld över. Svaga ställs mot svaga. Fattigdomen
blir inte problemet, utan snarare de fattiga. Förorten blir till en slags container för sociala problem, som om förortens kids vore orsak till sin egen fattigdom. Politiska krafter ropar på hårdare tag. Mot effekterna, symtomen, inte mot orsakerna. Samtidigt ser vi hur landet faller isär. Klyftorna mellan de besuttna och de mindre bemedlade människorna ökar. Hur är det att växa upp i stadens eller landsbygdens periferier, jämfört med centrum och dess gated communities? I marknadens skolor, som allt mer kommit att likna just gated communities, mötesplatser där
lika möter likar. Där elever fostras till valfrihet, till att se sig själva som maximerande sin egen nytta. Inte minst genom att just välja, i stort och smått, här och nu, och för livet. I samhällets kasino.
 
Utvecklingen går åt fel håll. Vi kan inte och vi får inte låtsas om som om inget står på spel. Allt står på spel. Demokratin har inte nått sin ändhållplats. Demokratin är alltid i rörelse. Måste alltid vara i rörelse. Erövras. Och erövras på nytt. När demokratin inte längre är i rörelse, ja då är den död. Vi har ett gemensamt ansvar för att bryta mot konventionernas, hierarkiernas, lydnadens och auktoritetstrons sociala ordning, som inte alls är passé. Den har på ett sätt kommit åter. Vi har alla ett ansvar att förvalta drömmen om att en annan värld faktiskt inte bara är möjlig att skapa. Vi måste skapa den. Och den kan bara skapas tillsammans. Folkhögskolan representerar här traditionen som säger oss att drömmen inte bara är dröm. Drömmen lever. Bildningen, det är medlet.  Lyssnandet. Dialogen. De ömsesidiga relationerna mellan jämlikar. Det är de som förmår skapa solidaritet. En gemenskap som gör förändring möjlig. Driven av viljan och modet att just se världen genom den andres ögon. Ni vet det. Det är dags att också fler får veta det.

”Education is an act of love, and thus an act of courage.”
Paulo Freire, Education for Critical
Consciousness