Folkhögskoleforum 2022

Den femte upplagan av Folkhögskoleforum genomfördes den 31 oktober som en heldagskonferens för alla inom folkhögskolan. Denna gång var konferensen helt fysisk utan digitala sändningar.

 

En utmanad folkhögskola?

Kent Jonelind

Så löd temat för det femte folkhögskoleforumet. Det handlade om hur vi möter dagens och morgondagens utmaningar och vad som händer i praktiken när omvärldens och samhällets förändringar möter folkhögskolan, dess värdegrund och verksamhet.

På Stockholms största hotell med gångavstånd från Centralen, deltog nästan 500 personer från 80 folkhögskolor. Tolv grupper hade utställningar. Vår förening var en av dessa, tillsammans med lärarförbund, bokförlag, forskare, skolpraktiker och utbildningsanordnare.

 

I likhet med tidigare år var vår ambition att göra vår förening känd, att locka nya medlemmar och denna gång även marknadsföra och sälja våra böcker, Nya Folkhögskoleminnen och tidigare utgåvor. Den utformades som en bokutställning kompletterad med tidigare nummer av vår tidning FolkhögskoleVeteranen. Dessutom visades den film som gjordes då Forum var enbart digitalt samt en bildpresentation i PowerPoint. Broschyrer och blanketter för medlemsanmälan kompletterade våra ”levande ord”. Ett begränsat antal böcker såldes och några nya medlemmar anmälde sig. I stort sett – ganska lyckat!

 

 

Utställning, bildvisning och bokförsäljning på Folkhögskoleforum 2022.

 

Här nedan följer referat från några av de intressanta arrangemangen:

 

Inledningsanförande, Anders Lindberg

Urban Lundin

Längtan efter att få träffas fysiskt var påtaglig. Enligt arrangören FSO var 462 deltagare, 80 folkhögskolor, 22 medverkande och 12 utställare på plats. Anders Lindbergs inledande inspirationsföreläsning under rubriken Det bästa har ännu inte hänt väckte förhoppningar, vilka Anders verkligen motsvarade, även om Rikard hade några enstaka frågetecken i marginalen. Anders föreläste inför en fullsatt bankettsal.

 

Anders Lindberg

 

Rikard Lilljeqvist

Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg har jag läst många gånger med stor behållning, han skriver bra och tänkvärt om viktig politiska frågor. Därför hade jag stora förväntningar på den inledande föreläsningen på årets Forum.  Men under de första fem minuterna pratade han ganska allmänt om folkhögskolan, på ett sätt som vi alla som arbetar, eller har arbetat, där så väl känner igen och håller med om. Det var inget nytt om man säger så, inget som jag kände mig inspirerad av. Men när han sedan berättade om sina år som deltagare på Sjövik i början av 90-talet blev det genast intressantare, dels var det sin egen upplevelse han förmedlade på ett medryckande sätt, dels hur han berättade om hur han skulle lära sig paddla kanot. Han trodde, som väl de flesta skulle tro, att man fick börja med att sätta sig i kanoten och försöka paddla, och lära sig hur man håller paddeln, hur man håller balansen, svänger och sådana saker. Men så var det inte, de fick börja med att sätta sig vid älven och se hur vattnet flöt, hur det rörde sig, vilka olika färger vattnet hade beroende på hur djupt eller grunt det var, hur vattnet strömmade osv. De måste lära sig att tolka och känna igen vattnet för att senare kunna välja väg, fart och teknik. De fick också i uppgift att försöka måla av vattnet för att på det sättet göra sin egen tolkning. Precis som i livet i övrigt måste man kunna känna in och tolka en situation för att rätt kunna bedöma vad man ska göra; hur, när och varför. Det är som jag ser det en av folkhögskolans uppgifter, att ge deltagarna verktygen för att se och bedöma hur ”verkligheten” ser ut och då utveckla sina förmågor att lära nytt när man förstår varför. Det gäller förstås både sociala förmågor och att rent konkret lära sig nya saker. Så det blev en mycket intressant och givande introduktionsföreläsning.

 

Medborgerlig bildning i vår tid

Björn Grip

Henrik Bohlin, professor i idéhistoria vid Södertörns universitet föreläste över ämnet Vad kan medborgerlig bildning betyda idag?  Som den historiker han är började han med en exposé bakåt i tiden. Allra först berättade han med stolthet i rösten att Södertörn bedriver allmän medborgerlig bildning på akademisk nivå. Som en inspirationskälla för bildningsidealet nämnde han lingvisten Wilhelm von Humboldt 1767–1835, grundare av Universitetet i Berlin som idag bär hans namn.  Ett annat viktigt namn som lyftes fram i föreläsningen var den för mig obekanta Valfrid Palmgren, som levde och verkade kring förra sekelskiftet. Hon är känd som den första kvinnliga bibliotekarien vid Kungliga biblioteket i Stockholm, men även som folkbildare och lektor i svenska språket vid Danmarks lärarhögskola. Hennes engagemang för folkbildning och folkbibliotek manifesterades också av att hon fick utreda frågan om biblioteksväsendet i Sverige. Hon överlämnade sin utredning 1911, där de viktiga förslagen var att bibliotek skulle finnas i varje kommun, att statsbidrag skulle utgå och att lånen skulle vara kostnadsfria för allmänheten. Bildning genom undervisning och bibliotek var alltså grundtanken för dessa och andra pionjärer.

De historiska förutsättningarna för allmän medborgerlig bildning var dels upplysningstiden och franska revolutionen, dels hotet från det på 1800-talet framväxande proletariatet. Hur skulle denna underklass kunna förändras till aktiva medborgare som kan ta ansvar för inte enbart sig själva men också för samhället. Bildningstanken gick så småningom hand i hand med folkrörelsernas framväxt och kampen för demokrati, redovisade Bohlin.

Bohlin reflekterade sedan över begreppen utbildning och bildning. Han menade att den motsättningen borde gå att överbrygga. Självklart behövs olika professionella kompetenser, men det är också viktigt att dessa utbildningar innehåller moment som berör bildningsperspektiven. Som ett exempel nämnde han läkarutbildningen och den yrkesetik som präglar deltagarna i denna utbildning. Men grundvalen för bildning är fostran till demokrati och delaktighet i vårt kulturarv, ansåg han. Därför krävs en social infrastruktur med bibliotek, bra skolor och föreningsliv i alla bostadsområden. Detta är hotat idag i en del av våra fattiga förortsmiljöer och glesbygder. Som ett positivt exempel nämnde han Malmös stadsdel Nydala, där kommunen tillsammans med föreningar försöker bygga upp en lättillgänglig social infrastruktur för bildning.

 

Metoder för engagemang och hållbart lärande, Elin Bonnier, projektledare och Nelly Bachner, metodutvecklare.

Rikard Lilljeqvist

Projektet Min story - Vår agenda riktar sig till deltagare på Allmän kurs och fokuserar på deras engagemang kring Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen. I projektet deltar sju folkhögskolor. Pedagoger formulerar tillsammans med deltagare metoder och verktyg för hållbart lärande och engagemang utifrån deltagarnas egna berättelser. 

 

Det här var en rapport från ett projekt på några folkhögskolor som pågått ca ett år. De två projektledarna berättade växelvis om olika delar i projektet, och att det fanns ett nätforum där alla deltagande skolor delade med sig av sina erfarenheter, så att vi fick exempel på hur arbetet var upplagt. Naturligtvis (det handlar ju om folkhögskolor) så hade man gjort och tolkat uppdraget på olika sätt beroende på erfarenheter och omständigheter.

Tanken är att man genom att börja hos den enskilda ”individen” och dennes behov, vad som var viktigt, vilka erfarenheter man hade med sig osv, sedan skulle vidga perspektivet till ett ”vi” tillsammans med andra deltagare för att senare vidga till ett ännu större perspektiv, ”globalt/hela världen”. Som jag tolkade projektet är målet ökad förståelse både av sig själv och hur vi tillsammans i världen hänger ihop, med likartade behov, trots olika förutsättningar.  För att göra föreläsningen mer omväxlande var en lärare på en deltagande skola med som deltagare på seminariet men fick efter ett tag gå fram och berätta sina erfarenheter från den aktuella skolan. Ett mycket bra grepp som gjorde föreläsningen mer levande och verklig. Kanske delvis beroende på att den läraren hade ett mycket enkelt och lättsamt sätt att berätta. Som helhet ett intressant seminarium, även om jag som gammal erfaren folkhögskollärare kände igen många av tankegångarna i projektet, vi har väl många av oss erfarna pedagoger försökt arbeta på liknande sätt, det ligger ju både i folkhögskolans ideologi och arbetssätt.

 

Folkhögskolans frihet – i tradition och framtid, Bernt Gustavsson

Signild Håkansson

Folkhögskolans frihet är en omistlig del i folkhögskolans särart och tradition, både utifrån vår egen historieskrivning och statens. Frihetsbegreppet som sådant ger handlingsutrymme, för deltagaren, i studierna och för folkhögskolan.

Men vad menar vi egentligen med folkhögskolans frihet idag? Och hur tillämpar vi den utifrån dagens samhälle? Vem är fri? Friheten som sådan kan inte tas för given utan medför även ett antal konfliktpunkter och frågan är hur kan vi värna och förstå friheten i ett ramverk?

Bernt ramar in sin föreläsning med låten Bobby McGee på svenska med Caroline af Ugglas (…frihet är bara ett annat ord för inget att ha kvar…) och Sång till friheten med Björn Afzelius. Däremellan får vi en gedigen genomgång av vilka kännetecken som definierar folkhögskolans frihet och vilka villkor som begränsar den.

I folkhögskolan är formuleringen fri och frivillig central. Frånvaron av nationella kursplaner är en del av friheten liksom skolornas rätt att sätta sina mål. Exempel på bindande ramar är statens villkor för statsanslag, Statskontorets indikatorer och en anpassning till övriga skolans innehåll för att kunna ge behörighet.

Exempel på konfliktpunkter är statens kontrollmetoder, förhållandet mellan utbildning och bildning samt mellan deltagarmakt och lärarmakt.

Aktuellt just nu är folkhögskolan i förhållande till styrning och politik. Regelstyrning, målstyrning och tillitsstyrning är viktiga begrepp. Och vad händer om tilliten mellan stat och folkbildning brister?

Här citerar Bernt Tidöavtalets text om folkbildning: I avvaktan på förslagen från den pågående utredningen om uppföljning och kontroll behövs ytterligare åtgärder för att reformera stödet till folkbildningen.

Bernt fortsätter med ett antal viktiga aspekter på kunskap, bildning och demokrati. Bildning är oändlig medan utbildning har en början och ett slut.

Så hur ska vi hantera läget och hotet mot folkbildningens frihet?

Jo, vi ska bilda opinion, samverka och berätta om folkhögskolan. Hämta stöd ur traditionen. Hävda friheten och skapa balans mellan den och samhällets krav på nytta. Bernt tycker det är bra att det pågår en utredning. Vi ska använda det tillfället till att påverka och visa på folkhögskolans värden!

 

En utmanad folkhögskola, panelsamtal under Folkhögskoleforum

Björn Andersson

Vi publicerar artikeln med vänligt tillstånd från tidningen Folkhögskolan.

Webbbadress: lararen.se/folkhogskolan

 

Annamaria Hedlund, rektor, Tomas Rosengren, Lärarförbundet Folkhögskola, Maria Graner, Folkbildningsrådet, Signhild Håkansson tidigare lärare och handläggare, samt Hans-Olov Furberg, kultur- och bildningschef deltog i panelsamtal om folkhögskolans utmaningar. Foto:

 

En utmanad folkhögskola? var rubriken under ett panelsamtal på Folkhögskoleforum, som arrangerades i Stockholm på höstlovet. Nära 500 personer var anmälda till konferensen, som arrangeras av Sverige folkhögskolor.

 

Panelsamtalet leddes av Olle Westberg, generalsekreterare för RIO, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation.

Han inledde med att ställa frågan: Är folkhögskolan utmanad eller är det snarare så att den är utmanande?

Tomas Rosengren, ordförande i Lärarförbundet Folkhögskola, fick frågan först:

• Jag kan ta utgångspunkt i när jag varje vecka möter mina deltagare på Strömbäcks folkhögskola i Umeå. I början av varje läsår får jag lägga mycket tid på att prata kunskapssyn då många kommer från en gymnasieskola som är väldigt instrumentell. Då blir folkhögskolans utbildningsform utmanande för dem. Om deltagarna blir utmanade så kan man förstå att det kan vara utmanande för andra som ska möta oss och som till exempel ska ge oss pengar, svarade Tomas Rosengren.

 

Viktiga värden

Annamaria Hedlund, rektor på Medlefors folkhögskola samt styrelseledamot i RIO, betonade att folkhögskolan är utmanande när det gäller mätbarhet.

• Det går inte alltid att mäta de värden som vi tycker är viktiga. Samtidigt har vi krav på mätbarhet och då måste vi formulera vad som är viktigt att mäta och inte lämna över det till andra.

Signild Håkansson, tidigare lärare och rektor på Kävesta folkhögskola samt handläggare på Folkbildningsrådet, framhöll att folkhögskolans självförvaltande är ifrågasatt.

• Försvara självförvaltningen och utveckla den i stället för att avveckla den.

Hon tog även upp friskolereformen som kom i början av 90-talet för att uppmuntra valfrihet och mångfald.

• Det kan folkhögskolan utmana och berätta mer om. Att det finns ett alternativ som erbjuder en maximal valfrihet, en oerhörd mångfald av anordnare och en väldigt stor mångfald av inriktningar utan vinstintresse. Var stolta över det och att både det offentliga och civilsamhället kan bära den här skolformen, sa Signhild Håkansson och möttes av applåder.

 

Tid till lärarna

Maria Graner, generalsekreterare på Folkbildningsrådet, tog upp vikten av finansiering inte minst i regeringens budget.

• Folkhögskolan är utmanad. Vi kan vara säkra på att det blir en tuff ekonomisk situation med inflation, en lönerörelse och sannolikt riktade uppdrag som försvinner i samband med ändrad asylverksamhet.

Tomas Rosengren talade om att folkhögskolorna måste ha råd att ha folkhögskollärare med förutsättningar att hinna möta varje deltagare. Han uppmanade till att ha i gång samtal på arbetsplatserna kring vad uppdraget är som folkhögskollärare och som rektor i att leda skolan pedagogiskt.

• När pengarna dras åt är det lätt att börja köra mot stordrift. Och kan vi då fortfarande kalla oss folkhögskola eller är vi något annat?

Signhild Håkansson betonade vikten av att behålla ett av folkhögskolans kärnvärde. Att varje deltagare blir sedd och ”är någon”.

• Vi behöver boosta oss själva och varför vi är viktiga. Men det hjälper kanske inte alltid mot yttre hot. Vi måste bli bättre på att kommunicera vår betydelse utåt. Vi behöver också analysera av vad omvärlden har för bild av oss, sa Hans-Olov Furberg, kultur- och bildningschef i region Västernorrland samt styrelseledamot i OFI.

 

Nya beslutsfattare

• Det ligger en stor utmaning nu nationellt men även lokalt att nå nya beslutsfattare i den parlamentariska världen. Här behöver vi fylla på med bra berättelser, kommenterade Annamaria Hedlund.

Maria Graner berörde de diskussioner som förs mellan frihet kontra styrning av folkhögskola och folkbildning.

• Det kan vara svårt att tala om frihetsgrader i en tid när folkbildningen ibland associeras med fusk. Här kan folkhögskolan ta steg för den är inte under lupp på samma sätt som studieförbunden. Det finns en diskurs nu om att reglera mer och det behöver vi möta.

 

 

Summering

Utöver rapporterna ovan kan du ta del av arrangemanget på SFO:s hemsida.

Eventuellt kommer man att lägga ut fler rapporter där längre fram.

https://www.sverigesfolkhogskolor.se/

Sök på Folkhögskoleforum!