Vad fick valet för konsekvenser för folkhögskola och folkbildning?
Björn Grip

2022-08-21

Rubriken är ställd som en fråga eftersom jag skriver denna krönika tre veckor före valet. Men jag tror att det går att vara ganska säker på konsek-venserna beroende på utfallet i valet, baserat på de uttalanden som ledande kulturpolitiska partiföreträdare har gjort.

Sveriges Folkhögskolor genomförde för ett tag sedan intervjuer med tongivande partiföreträdare i kulturutskottet. Det kan ge viss vägledning om vilken kurs som partierna har gällande folkbildningen.
Anna-Belle Strömberg (S) lyfter fram det angelägna i att ge unga som misslyckas i det allmänna skolväsendet en andra chans. Hon vill ge den möjligheten genom att sänka åldersgränsen från 18 till 16 år för att söka till folkhögskola.

Miljöpartiets Anna Sibinska, vill ha ett nationellt initiativ för att stärka folkhögskolan och folkbildningen. Hon nämner detta mot bakgrund av att det kommunala stödet till folkbildningen urholkats kraftigt de senaste åren. Men hon nämner också att förslaget kom till för att markera gentemot främst Sverigedemokraterna som vill dra bort 1,2 miljarder av folkbildningsanslaget på 4,4 miljarder. Hon betonar också behovet av långsiktighet.
Vasilij Tsouplaki (V) vill se en satsning på lärarlönerna på folkhögskolorna, som ju tenderar att släpa efter. Gärna fler deltagarveckor, men inte på bekostnad av ett lägre belopp per deltagarvecka.
Centerns Catarina Deremar lyfter fram vikten av att människor får stöd för en omstart i livet. Även kurser för människor med diagnoser är angeläget, liksom naturligtvis att stödja folkhögskolans roll för landsbygdsutveckling.
Samtliga dessa röd-gröna partier stödjer regeringens proposition när det gäller folkbildningsanslaget. Vänsterpartiet vill dessutom ha ett särskilt anslag för skolor med internat.

På den borgerliga sidan lyfter moderaternas Kristina Axén Olin fram det urholkade studiestödet som ett bekymmer. Folkhögskolan spelar en viktig roll i samhället, inte minst för integrationen av flyktingar och invandrare, säger hon. Men, beträffande anslag och finansiering ber hon att få återkomma. Kollar man moderaternas budgetmotion skärs dock folkbildningsanslaget ner betydligt.

Sverigedemokraternas Bo Broman vill radikalt skära ner de allmänna kurserna till högst 15 % av nuvarande omfattning. Det gör han med motiveringen att det är viktigt att folkhögskolornas särart och speciella kurser måste prioriteras och att KomVux kan ge motsvarande utbildning som de allmänna kurserna ger. Med denna syn på folkbildningen menar han att folkhögskoleanslaget kan dras ner med 1,2 miljarder.

Roland Utbult från kristdemokraterna vill verka för att folkhögskolorna kan hänga med när det gäller kostnadsutvecklingen, och liberalernas Christer Nylander vill stärka folkhögskolans särart och identitet.
Låt gärna folkhögskolan växa, men inte på bekostnad av dess identitet och betoning av bildning, säger han. Nylanders uppfattningar är särskilt viktiga eftersom han har fått regeringens uppdrag att utreda om det behövs nya syften och mål för Folkbildningen.

Som synes är bilden splittrad, och man bör även ta mera noggrant del av vad partierna skriver i sina budgetförslag för att få klart för sig var partierna står. Helt klart är dock att den röd-gröna sidan vill slå vakt om folkhögskolan.
På den borgerliga sidan markerar KD och L en positiv inställning. Moderaternas företrädare är försiktig, men i sin budgetproposition förra året skar man ned på anslagen. Sverigedemokraterna vill radikalt skära ned på verksamheten och är dessutom misstänksam gentemot den frihet som folkbildningen traditionellt har haft.
När ni läser detta vet vi hur valet har gått. Jag hoppas att denna krönika ändå var en rimlig spådom om vad som blir konsekvenserna för folkhögskolan. Men det visste ni kanske ändå och röstade därefter?